En ny dramatisk avslutning med två sena mål ledde fram till 3–3 och säkrat avancemang.
– Helt obeskrivligt, säger Victoria Svanström efteråt.
Med över 2 000 på plats var det under onsdagen dags för den sista och avgörande kvalmatchen till division 2. Det första mötet slutade oavgjort (4–4) och vid nytt oavgjort skulle antalet bortamål kunna bli avgörande. Och så blev det också…
Men vi fick först en tung start på matchen. Öis hittade en yta på kanten och skickade in ett inlägg som Moa Glans förvaltade efter bara två minuters spel. Uppförsbacke.
Ju längre in i halvleken vi kom desto mer tog vi över matchen. Och efter flera kvalificerade chanser skulle till slut utdelningen komma.
Med fem minuter kvar till halvtidsvilan vände Thilda Gianello upp på offensiv planhalva och skickade iväg ett drömavslut i det första krysset. Utjämnat på Valhalla.
Likt den första halvleken öppnande Örgryte även den andra med ett tidigt mål, denna gång var det Julia Strahl som hittade nätet med ett distansskott. 2–1.
Tio minuter senare utökade också de rödblå på sin ledning till 3–1 efter att Moa Glans tryckt in sitt andra mål för kvällen.
Men precis som i det första kvalmötet skulle vi alltså komma ikapp.
Efter 78 spelade minuter kom först en reducering. Lagkapten Malva Larsson avancerade framåt från sin backposition innan hon skickade iväg ett avslut från långt håll – ett avslut som seglade hela vägen in i mål och gav nya dramatiska slutminuter.
Och vilken avslutning det blev.
Vi pressade, vred och vände för att hitta ytor och öppningar. Till slut kom vi in, emellan och bakom det rödblå försvaret. Ett smart instick hittade en framåtrusande Victoria Svanström med bara fyra minuter kvar av ordinarie tid.
Kyligt och behärskat placerade hon in 3–3-målet som i praktiken var ett segermål. 7–7 totalt över två matcher men vi avancerar uppåt till division 2 tack vare fler gjorda mål på bortaplan i dubbelmötet med Öis.
Victoria efter slutsignalen:
– Jag vet inte ens vad jag ska säga, helt obeskrivligt. Jag är så tacksam för detta verkligen. Vi har kämpat otroligt hårt för att ta oss hit, detta är så välförtjänt. Vi kände att vi var tvungna att tro på det in i det sista och vi ville verkligen inte svika detta enorma stöd vi har här.
