15 raka seriematcher och lika många säsonger utan förlust på hemmaplan mot Elfsborg är nu upp i 16 kamper och en intakt svit sedan 2003. 3–0 (2–0) slutade prestigemötet på ett soldränkt Ullevi.
Efter den inledande förlusten är IFK Göteborg tillbaka på den allsvenska banan efter en övertygande insats inför över 17 000 åskådare.
I hemmapremiären var det klang och jubel till slut.
Trots en tuff start i sommarvärmen. Elfsborg fick ha ett stort bollinnehav, inte minst på grund av många blåvita bolltapp och merparten av spelet var förlagt på IF Göteborgs planhalva.
Då – inom fem minuter – fick vi se att idrott inte alltid är logisk, att bollen är rund eller vad ni vill.
23: Ett av få blåvita anfall så långt gav ett mönsteranfall där Benjamin Nygren och Sebastian Ohlsson tog sig fram till höger och spelade in framför mål. På plats fanns Patrik Karlsson Lagemyr och drog upp 1–0 i taket.
26: Robin Söder jobbade hårt och tufft, vann duell på offensiv halva, tittade upp och såg Nygren. Den blåvita tonåringen avslutade med vänstern nere vid stolpen. Det var 2–0.
Fullträffarna gav givetvis energi och självförtroende och det kunde med en del flyt även varit 3–0 i första halvlek då både August Erlingmark och Junes Barny fick möjlighet i en dubbelchans.
Det skulle dock komma mer efter paus.
Då Blåvitt kom i omställning efter omställning samtidigt som ett klockrent försvarsspel stängde igen bakåt.
Det skulle som sagt ge mer.
Även om Giorgi Kharaishvili bommade den straff han fixade på egen hand och som fick gästernas Stian Gregersen utvisad.
Med en kvart kvar dunkade kapten Ohlsson upp trean precis under ribban och i närmaste kryss. Briljant framspelad av unge herr Nygren.
Poya Asbaghi efteråt:
– Vi startade så där och var tillbakatryckta inledningsvis. Efter vårt första mål gör vi sedan en väldigt bra fotbollsmatch. Vi vinner dueller, vi skapar chanser och vi har ett försvarsspel som inte släpper till en enda målchans.
IFK Göteborgs tränare lyfte dessutom fram antalet egna spelare i startelvan denna underbara söndag.
– Fem akademispelare, varav tre gjorde mål.
En av dem var som sagt Benjamin Nygren. Som upplevde sitt ljuvaste ögonblick i karriären så här långt.
Ett mål, två assist.
– Största och bästa matchen jag spelat. Sedan är det ingen risk att det växer mig över huvudet, det har jag om inte annat lagkomnpisar som ser till.
En annan hjälte bland många andra på Ullevi var mittbacken André Calisir, som kämpade med en stukad fot och en bruten näsa i nästan en timme innan han tvingades lämna planen.
Smällen kom från lagkompisen August Erlingmark.
– Jag har bett om ursäkt.
Dessutom var det foten som låg bakom bytet. En krigare lämnar inte in för en smäll i ansiktet.
