Årets sista fotbollsträning är avklarad – och säsongens viktigaste besök genomfört. Tack för att vi fick komma och hälsa på även i år.
Det påpekas varje år och ska så fortgå. Att få besöka alla barn, deras anhöriga och personal på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus är en stor ära och förmån för IFK Göteborg. Så även den 37:e gången i ordningen.
Eller som en nyopererad Robin Söder på kryckor säger:
– Om det är bra med mig? Jag har verkligen inget att klaga på. Att få komma hit på besök innebär ett väldigt nyttigt och viktigt perspektiv på tillvaron.
Vi är i foajén som helst aldrig skulle behöva ha några besökare.
Vi är i en miljö där det dagligen uträttas storverk av många.
Vi är där det samlas barn, föräldrar, syskon och anhöriga som mycket hellre varit någon annanstans.
Sedan 1982 har IFK Göteborgs spelare på senhösten varmt välkomnats.
För att ge tillbaka av den livsglädje de alltid möts utav.
För att signera bilder, ta lagfoto, dela blåvita ut prylar, spela fotboll, prata, peppa, bara finnas där.
För att få en påminnelse hur en annan del av livet kan te sig, vilka öden och faktum man också kan ställas inför.
Att få komma hit på besök innebär ett väldigt nyttigt och viktigt perspektiv på tillvaron
Vi träffar bland annat Micky Hellman från Tidaholm. Han föddes med ryggmärgsbråck och genomförde sex timmar efter sin nedkomst sin första operation. Som skulle komma att följas av många fler och nästkommande bara några veckor före årets största helg.
– Fjärde gången vi är här bara i år. Förhoppningsvis kan vi komma hem till jul. Allt är förberett med klappar och så vidare, säger mamma Åsa, samtidigt som sonen har fullt ut med att möta Patrik Karlsson Lagemyr man-mot-man i fotbollsspel.
Man kan utan tvekan konstatera att två stora bollbegåvningar duellerar. ”Paka”, den stora kreatören mot Mickey, som sopar bowlingbanan med i stort sett alla av oss.
– 279 poäng i en serie är mitt rekord, meddelar den mycket unga a-lagsspelaren i BK Tranan.
– Nu snackar vi. Jag spelade häromdagen, kom upp i uppemot 170 och kände mig som en elitbowlare, flikar en imponerad ”Paka” in.
Samtidigt springer fyraårige Alast från Göteborg omkring och med stor energi jagar de bollar som rullar omkring honom. Sedan ett par år tillbaka behandlas en charmig kille, som snabbt lindar André Calisir runt sitt lillfinger, för leukemi.
– Han bara älskar fotboll, berättar mamma Sahar.
Något även en blåvit mittback snabbt inser och förstår.
– Underbar liten kille. Överhuvudtaget ger det en väldigt bra känsla att vara här och känna att vårt besök gör lite skillnad i en vardag jag inser är väldigt tuff för de flesta som finns på plats. Det blir en varm atmosfär, förklarar André.
Då den goda stunden är över intill skeppet – symbolen för barnsjukhuset som blivit ett andra hem för alltför många – väntar besök på de olika specialavdelningarna. Hos de barn som inte har möjlighet att lämna sina rum, hos de små kämparna och stora hjältarna.
Tack för att vi fick komma hälsa på er även den här gången.
