Gamla Ullevi är mer än vår hemmaarena. Det är en blåvit borg. En scen alla änglar älskar och som fruktas av motståndarna.
När Blåvitt går in på Gamla Ullevi och klacken sjunger med i Joel Almes “Snart skiner Poseidon” ryser hemmalag och publik av välbehag, motståndarna av fruktan.
Välkomna till Gamla Ullevi. En stad, ett lag, en borg.
Gamla Ullevis historia
Idrottsplatsen, Ullervi, Ullevi, Gamla Ullevi. Namn och utseende har skiftat, men platsen är den samma. Änglarnas plats på jorden.
På platsen där Gamla Ullevi ligger idag, byggde man i slutet av 1800-talet en arena för cykeltävlingar som gick under namnet Idrottsplatsen. Den bestod av en betongvelodrom och löparbanor. Innanför dessa anlade man också en grusplan för fotboll. Vid invigningen 1896 hade man även uppfört en sittplatsläktare i trä för 600 åskådare.
Från cykel till fotboll
Cykeltävlingar blev med åren allt mindre populära och fotbollen tog över publikintresset. År 1900 gick Göteborgs Velocipedklubb samman med två andra föreningar och bildade Göteborgs Idrottsförbund. Det nybildade IFK Göteborg bjöds senare in att dela arenan och den 12 juli 1905 spelade Blåvitt sin första dokumenterade match här, som vi tyvärr förlorade med 1–4 mot Örgryte IS.
Från förfall till Skandinaviens modernaste fotbollsbana
1909 skar det sig mellan Göteborgs Idrottsförbund och IFK Göteborg angående fördelningen av arrendet. Kamraterna, som tyckte att det blev för dyrt, flyttade under ett år sina matcher till Balders Hage. Men konflikten löstes och 1910 var IFK Göteborg tillbaka på Idrottsplatsen.
IFK Göteborg etablerade sig under de kommande åren som ett storlag i svensk fotboll. Men det var sämre ställt med Idrottsplatsen som förföll allt mer på grund av dålig ekonomi. Alla större matcher spelades istället på nybyggda Walhalla IP.
IFK Göteborg och Göteborgs Idrottsförbund ville dock annorlunda och man började planera för en total upprustning av Idrottsplatsen. Efter att ha fått in pengar och fått stadens tillstånd påbörjade man arbetet med den nya arenan. Den 17 september 1916 stod ”Skandinaviens modernaste fotbollsbana” färdig att invigas. Löparbanorna och velodromen var nu borta och en ståplatsläktare hade byggts längs den östra långsidan.
Namnet Ullevi
När man skulle namnge den nya fotbollsbanan vände man sig till den fornnordiska mytologin där guden Ull beskrevs som ”fager att se på och en utmärkt bågskytt och skidåkare”. Ull använde sina vapen och skidor för att varje år besegra de kalla fientliga makterna och väcka jordgudinnan ur vinterns dvala. Ullevi betyder ”Ulls plats” och stavades först Ullervi, men språkvetare påpekade att detta var felaktigt, vilket gjorde att man efter några år ändrade stavningen till Ullevi.
Erik Börjesson skrev in sig i historieböckerna
Invigningsmatchen på Ullevi spelades mellan IFK Göteborg och Akademisk Boldklub från Köpenhamn. Matchen slutade 2–2 och IFK Göteborgs storstjärna på den tiden, Erik Börjesson, gjorde det allra första målet. Arenan blev snabbt populär bland stadens fotbollssupportrar och snart flyttade Gais och senare även Öis in på arenan. Trots att den från början byggts för fotboll, användes Ullevi även för en mängd andra idrottsaktiviteter.
Redan i mitten av 1920-talet började man planera för en omfattande ombyggnad. Det dröjde dock tio år innan man hade tillräckligt med medel för att förverkliga dessa planer och först 1935 återinvigdes Ullevi. Man hade då ersatt den gamla träläktaren på västra sidan med en sittplatsläktare i betong med plats för 6 000 åskådare. Längs kortsidorna hade man uppfört nya ståplatsläktare och Ullevi hade nu en kapacitet på 30 000 åskådare.
Arenans publikrekord, 32 357, sattes drygt tio år senare i en match mellan Öis och Elfsborg. IFK Göteborgs publikrekord sattes den 27 maj 1955 då 31 987 supportrar såg derbyt mot Gais. Under 1950-talet knakade arenan i fogarna när allianslagens matcher drog storpublik. 1958 stod Nya Ullevi klart och lagen flyttade sina matcher dit. Samtidigt döptes Ullevi om till Gamla Ullevi.
Tillbaka till Gamla Ullevi
Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet krympte publiksiffrorna alltmer. Samtidigt genomförde stadens politiker och tjänstemän en rad förändringar på Nya Ullevi, till nackdel för fotbollspubliken. 1992, efter flera års diskussioner och protestaktioner, återvände allianslagen för att spela sina seriematcher på Gamla Ullevi. Arenan rustades upp, med mycket frivilliga arbetsinsatser från lagens supportrar.
Återinvigningen skedde den 31 mars 1992 och invigningsmatchen spelades mellan Göteborgsalliansen och svenska landslaget. Landslaget vann med 3–1 och IFK Göteborgs Kennet Andersson gjorde två av målen. De närmaste åren innebar en ökande publik för IFK Göteborg, men i början av 2000-talet började det stå allt mer klart vilken omodern arena Gamla Ullevi var. Diskussioner började föras om att renovera eller rent av bygga nytt.
Nya Gamla Ullevi
Efter en del politiskt rävspel tog till slut kommunen beslutet att riva Gamla Ullevi och på uppföra en ny fotbollsarena för de tre allianslagen samma plats. Arenan skulle även fungera som nationalarena för damfotbollen. Under två år 2007–2008 fick därför IFK Göteborg spela sina hemmamatcher på Nya Ullevi.
Premiärmatchen på det nybyggda Gamla Ullevi spelades den 5 april 2009 mellan Öis och Gais. Den officiella invigningsmatchen var en damlandskamp den 25 april. IFK Göteborg spelade sin första match, den egentliga premiären med blåvita ögon, den 11 april mot Djurgårdens IF. Det var påskafton och dagen kommer för alltid förknippas med de påsksmällar gästerna råkade ut för på fotbollsplanen. Matchen slutade 6–0 till IFK Göteborg och Stefan Selakovic gjorde premiärmålet redan i den tredje matchminuten. Resten av säsongen surfade IFK Göteborgs spelare på ”Snart skiner Poseidon” och ett fantastiskt hemmastöd. Faktum är att laget inte förlorade hemma förrän i den sista matchen mot AIK. Sedan dess har det blivit många segrar på Gamla Ullevi och arenan klassas idag som en av de absolut bästa i Sverige.
IFK Göteborgs arenor genom åren
Gamla Ullevi är vår borg, men genom åren har flera olika arenor fått agera Blåvitts hemmaarena.
Karlsrofältet 1904–1910
På fälten nedanför Medicinarberget och Änggårdsberget, inklämt mellan Dag Hammarskiöldsleden och Per Dubbsgatan, ligger idag en liten och allt mer krympande fotbollsplan.
När IFK Göteborg bildades 1904 var detta en stor äng som användes av traktens ungdomar för lekar och idrott. Här började även Göteborgskamraterna att träna och spela sina allra första fotbollsmatcher.
1906 fick Karlsrofältet riktiga målställningar och reglementsenliga mått, men saknade omklädningsrum. Dessutom var planen allt annat än jämn. Därför flyttade IFK Göteborg snart sina matcher härifrån, men behöll Karlsrofältet som träningsanläggning fram till 1910.
Idrottsplatsen 1905–1908, 1910–1916
Idrottsplatsen har en lång och intressant historia som du kan läsa mer om i texten om Gamla Ullevis historia.
Balders Hage 1909
Balders Hage, som låg där Lisebergs ligger idag, var Örgryte IS första hem och landets första riktiga idrottsarena. Den anlades som en skridskobana 1887, men användes snart även för friidrott, tennis och det nya spelet fotboll. 1901 rustade man upp arenan och byggde läktare för 3 000 åskådare. 1908 lämnade Öis Balders Hage för den nybyggda Walhalla Idrottsplats.
IFK Göteborg gjorde ett gästspel här under ett år. Man lånade anläggningen av Öis efter en hyrestvist på Idrottsplatsen med Göteborgs Idrottsförbund.
Walhalla Idrottsplats 1908–1915
Balders Hage dömdes ut som arena för internationella fotbollsmatcher av Svenska Fotbollförbundet 1907. Öis fick lov av Göteborgs stad att bygga en ny arena där Svenska mässan nu ligger, mitt emot Lisebergs entré. Walhalla IP var, när den stod klar, en imponerande anläggning med plats för 8 000 åskådare. Hit förlades så gott som alla större idrottsevenemang i Göteborg. Svenska Fotbollförbundet krävde att även IFK Göteborg skulle spela sina hemmamatcher här och bland annat bärgades Blåvitts två första SM-guld, 1908 och 1910, på Walhalla IP.
Förbundets tvång, tillsammans med den ockerhyra Örgryte tog ut, ledde dock till att Kamraterna tröttnade och tog initiativet till att bygga om Idrottsplatsen till en ny arena, Ullervi, 1916.
Slottsskogsvallen
Stadens kanske vackraste idrottsanläggning har formellt aldrig varit IFK Göteborgs hemmaplan. Däremot har IFK Göteborg använt den som reservarena för Gamla Ullevi vid ett flertal tillfällen. Slottsskogsvallen invigdes 1923, efter tio års projekterande och byggande, och redan samma år spelade Kamraterna en del matcher här.
Slottsskogsvallen var byggd för 20 000 åskådare, men IFK Göteborgs publikrekord var på hela 21 580 åskådare och sattes den 25 oktober 1931 då vi besegrade AIK med 2–1.
Nya Ullevi 1958–2008
Nya Ullevi byggdes till fotbolls-VM 1958 och var då något av en arkitektonisk sensation. Genom att forma läktarna som vågor kunde man samla en större del av publiken längs mitten av långsidorna. Liknande byggen gjordes i Helsingfors och Malmö, men i Göteborg anlade man ett tak runt hela arenan, uppburet av betongpelare och stålkablar.
De tre alliansklubbarna flyttade naturligtvis in på den nya arenan, även om Gamla Ullevi sporadiskt användes under 1959. Vårderbyt 1959 mellan IFK Göteborg och Öis sågs av 52 194 personer på Nya Ullevi. Här sattes också ett fantastiskt publikrekord för division II, när Gais tog emot IFK Göteborg den 20 maj 1976. 50 690 personer såg IFK Göteborg vinna med 3–1.
Nya Ullevi har naturligtvis en stor plats i alla blåvita hjärta. Arenan har sett UEFA-cupfinaler, Champions League-segrar och åtskilliga svenska mästerskap bärgas. Men tiden sprang så småningom ifrån arenan och de vikande publiksiffrorna i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet fick tillslut alliansklubbarna att återvända till Gamla Ullevi.
Trots att de allsvenska matcherna 1992 flyttades till Gamla Ullevi fortsatte IFK Göteborg att använda Nya Ullevi för stormatcher i Europacuperna. Och i samband med att den nya Gamla Ullevi byggdes, återvände IFK Göteborg under två år, 2007 och 2008, tillfälligt till Nya Ullevi.